Veden skall vara kluven till påsk för att kunna eldas följande höst. Det följer vi slaviskt. Oberoende av när påsken infaller. Påsken är ju nämligen (som ni säkert har märkt) en högtid som kan variera i tid rätt vilt. För att få klarhet i denna undring bestämde jag mig för att googla. Visst är det underbart att man kan skriva in"veden kluven till påsk" och så får man exakt den information man behöver? I detta fall kom jag till en artikel i Gefle dagblad så jag inser att det är en nyhet med stor dignitet. Att artikeln publicerade under kategorin "Ekonomi" förringade inte dess värde.
Så här lyder artikeln:
På den tid då veden var den enda energikälla vi hade att lita oss till i vår kalla del av världen fanns det en tumregel: Är veden sågad, kluven och staplad till tork till påsk så kan man använda den nästa eldningssäsong. Förmodligen hade vikingarna ett annat riktmärke än påsk innan Ansgar gjorde entré, men det var säkert samma tid på året som gällde då också.
Jag kan inte direkt påstå att jag blev klokare gällande påskens tidpunkt, men det som fascinerade mig stort var att inse att vi följer en världslig sanning som redan anammades av vikingarna! Att gå tillbaka till rötterna skall inte föraktas.
I samma veva som vikingarna nämns vill jag passa på att nämna Jenks morbror Manne. Han har nämligen lärt oss följande steg i vedhanteringens grunder. När veden är kluven till påsk skall den täckas till midsommar. Det följer vi också slaviskt.
Imorgon är det påsk och veden är kluven -60 kubik rättare sagt. Det är inte illa pissat. Det borde räcka två år för oss. Ifall vi skulle bli lata eller så.
Jag kom på en annan sak. På dialekt heter platsen man klyver veden på "liderbackan". Har det månne något att göra med att man lider? Det är ju rätt tungt arbete? Å andra sidan heter det ju vedlider ..
hälsningar
Herman Lindqvist i samarbete med Fredrik Lindström