Quantcast
Channel: Lev mer på mindre
Viewing all 724 articles
Browse latest View live

Sängkammarnomader

$
0
0

Sängöverkastet har min farmor virkat till mig för länge,
länge sedan. Det har jag inte använt på länge, men
nu kom det  åter till pass. 
 Idag har jag och Jenk fixat med vårt nya sovrum. Vintersolen sände några strålar och jag var tvungen att visa er våra nya tapeter. Gult i ett sovrum är väl kanske inte något man logiskt tänker sig, men visst är de fina? Vi älskar att inreda med färg och de här tapeterna har vi varit sugna på ett tag och nu vågade vi. Och det blev så bra! Å andra sidan har vi inte ännu sovit i rummet så det kan ju hända att vi hålögda ligger och inte finner någon ro.

På de 15 år vi bott i huset har vi bytt sovrum fyra gånger. Det blir så när familjen växer och får nya behov. Då byter vi sovrum. Nu låter det som att vi har väldigt många rum att välja mellan, men så är det inte. När vi flyttade hit hade vi tre rum. Nu har vi åtta rum. Vart efter det behövs så har Jenk balkat av ett kryp in här och en vrå där. Ni vet ju hur lycklig han blir när han får bygga. Tre veckor efter att jag hade föreslagit att vi skulle låta sonen flytta in i vårt sovrum stod vårt nya sovrum klart. Han är bra att ha, den där Jenk!




Förutom vår säng och vår klädskåp får ingenting plats. Ingenting alls.
Tavlan fixade jag på nolltid genom att limma upp en nygammal affisch på tjockt brunt papper
som jag knyckt ur soptunnan vid ett tryckeri.

För er som bor i Österbotten rekommenderar jag verkligen Gros bokhandel om ni vill hitta det lilla extra inom
inredning. Förmånliga priser och mycket som får en att sukta ...

Närbild på "tavla"
Närbild på tapet. Bara vi inte börjar drömma mardrömmar om kaniner.

Ps. Inget av våra barn tycker tapeterna är fina. Det tar vi som ett gott tecken.
Ja förutom skåpet och sängen ryms det även en korg. Den här hittade jag igår på loppis. Här skall jag ha mina pågående läsprojekt.
På utsidan ser vårt sovrum ut så här. Tyvärr ville inte samma vackra sol lysa in genom fönstren i detta rum.
Det är en del av tv-rummet som har balkats av.
Gamla pardörrar som vi hittade på nätet för en billig peng. I färgen blå! Hur skulle vi kunna måla över en sådan stilig färg? -Jag älskar pardörrar, sade Jenk till mig idag. Även efter 25 år tillsammans kan man upptäcka nya sidor hos varandra ...

Pärlspont, dörrkarm och en gammal skolaffisch och så är det klart.
Godnatt!



Två paketeringstips

$
0
0
Färggrant julpapper är verkligen ingen hit för naturen. Jag minns hur min farmor tog tillvara julpappret och slog in julklapparna i samma skrynkliga papper nästa år. Hur "hemskt" jag tyckte att det var. Pinsamt! Och nu har jag blivit likadan. För jag tycker verkligen färgat julpapper är en vederstyggelse.

Förra året tipsade jag om att sy "eviga" julpåsar av gamla juldukar, som du hittar i mängd och massor på loppis. Ja, de kastar nästan jultyget efter dig ... Det inlägget hittar du här. I år har jag även gjort två andra grejer som jag tyckte blev väldigt bra.

Och visst kan man pyssla och paketera och fixa hur fint som helst, men för mig är det återigen bekvämlighetsregeln som gäller. Det måste gå relativt snabbt och vara så enkelt som möjligt. Och känner du att du inte orkar med något extra paketeringspysslande så köp åtminstone enfärgat julpapper (gärna ofärgat). Ta en pepparkaksform, ett vackert papper och klipp ut fina pappersfigurer som du pryder paketet med. Fall inte för frestelsen att använda glittriga och glättiga band, rosetter och krusiduller. Jutesnören funkar bra och är åtminstone mig helt snygga.

Av styvt brunt papper (jag tog pappret som har varit inne i presentpappersrullarna. Ha ha! Säger ni kanske nu, hur kan du ha sådant om du inte använder presentpapper? Ja, det är ett mirakel! Nej, det är en kvarleva från när jag tidigare använde presentpapper. Den som spar han har. ) har jag sytt presentpåsar på symaskin. Klippt till en påse, sytt ett rött hjärta på maskin och sick sackat runt kanterna.

Den vita påsen är av smörpapper. Här kan du ju använda vilka pappersbitar du hittar. Stora som små. 

Som jag sade är presentpapper i vårt hus nästan ett minne blott. Det vi istället använder är bruna papperspåsar. Passar de flesta presenter. Lätt att slänga in, sätta på en liten prydnad och stansa fast.
Är det barnkalas fungerar det bra att rita en teckning på påsen, limma fast ett fint klistermärke eller helt enkelt tejpa fast gratulationskortet.

Här har jag klippt ut ett hjärta i björknäver. Före jag slänger in björkveden i spisen brukar jag dra loss sjok av näver om det bara går. En del använder den till tändmaterial, jag brukar använda den till prydnad. Blir hur fint som helst.

Mina påsar beställer jag i stort parti (vi är flera som delar) på Laatu-Paperi Oy, men det finns ju många ställen. 

Har man ingen näver kanske det funkar med en prima ballerina i styvt papper, balettkjol av tårtpapper och vingar av smörpapper. Om mottagaren vill kan ballerinan pillas loss och hängas upp i en tunn tråd. 

Eller ett rött keramikhjärta ...  eller en kvist med lärkträdskottar ...
eller kanelstänger ... eller en tuijakvist ... eller några vackra
karameller ... eller ... ja vad som helst!

Köttfria måndagen: Svamplasagne

$
0
0
Det är en tid sedan vi kört med några nya vegetariska recept här hos oss. Vi äter mest samma, gamla, vanliga. Det vi dock har försökt införa är ett rullande system med "två dagar vegetariskt, en dag kött". Döm om min förvåning när äldsta dottern tyckte det här var ett bra system. Köttätande sonen muttrade desto mer. Det är svårt att vara alla till lags.

Men förra veckan gjorde jag helt enkelt en lasagne som var så otroligt god. Slår med råge den blodigaste köttbit! Testa!

Svamplasagne

lasagneplattor
200 g färska champinjoner + torkad trattkantarell
(eller 400 g champinjoner)
150 g djupfryst spenat
½ kruka basilika
70 g valnötter
2 vitlöksklyftor
2 msk olja
1 tsk salt
1 tsk honung


Ostsås:
3 msk margarin
3/4 dl vetemjöl
6-8 dl mjölk
½ kruka basilika
200 g färskost med kantarellsmak
100 g riven parmesanost
1 tsk salt


Ugn 200 grader
Stek upp svampen och tillsätt spenat och pressad vitlök.
Hacka ner basilika och tillsätt hackade valnötter.
Smaksätt med honung och salt. 


Gör ostsåsen genom att smälta margarinet och vispa ner
mjölet. (Bryn inte). Vispa ner mjölken och koka tills
såsen tjocknar. Tillsätt allt annat och koka tills osten smält.

Smörj en lasagneform. Börja med ostsås. Sedan varvar du lasagne-
plattor, svampfräs och ostsås. Avsluta med ostsås.
Grädda ca 45 minuter. Täck eventuellt ytan med folie mot slutet. 

Fixa julklappsetiketter

$
0
0
Nu har julkorten börjat dimpa ner i postlådan. Roligt, roligt! Men vad gör man med julkorten från år till år? Jag brukar bunta ihop dem, sätta dem i adventsljusstaken och spara dem till nästa år. (Måste kanske förtydliga att de åker i adventsljusstaken först när den åker in i skåpet igen). När det är dags att skriva julkort följande år är det enkelt att hålla reda på vem som skall föräras med ett julkort. Fick vi inget julkort av dig i fjol? Sorry, då får du inget av oss i år. Den här regeln har resulterat i att vi har bekanta som får vartannat år och vartannat år får vi ... De tänker tydligen som vi.

Efter att julkorten tjänat detta påminnelsesyfte brukar de slängas. Känns dumt, men vad skall man göra med dem då? I år gjorde jag julklappslappar. Jag limmade korten på ett tjockare vitt papper och klippte sedan ut dem i lämpligt format. Och så ett hål med hålstans. Klart! Snabbt gick det och så känns det bra att få lite användning för korten.

För dig som vill printa ut vackra julklappsetiketter, julpapper eller presentpåsar är det här ett himmelrike. Tipset fick jag från ett inlägg på bloggen Tedags hos tant Ninette. Tack!

Mitt klädprojekt "Billigt snygg"

$
0
0
Kolla extremt noga på bilden! Ja, det kanske inte är så lätt för Jenk är så otroligt usel på att fotografera. Men försök. Det här är nämligen den första klänningen jag har sytt själv i hela mitt liv!. För att vara mig är det snudd på ett mirakel. Jag tror banne mig aldrig att något jag sytt tidigare har gått att använda. Jag var alltid den eleven som på textilslöjd bara orkade sticka en vante eller en sock eller som aldrig kom längre än till knapphålen. Ja, jag valde faktiskt i något skede träslöjd istället för textilslöjd.

 Och jag vill påpeka att klänningen är lite skrynklig för att jag i två timmar har suttit och tittat på lågstadiets julfestprogram. Den är alltså i den klassen att man faktiskt vågar visa sig ute i den. Ja, den är till och med så lyckad att dottern själv föreslog att jag skulle ta den på julfest. Inte illa!

Efter att under de senaste åren ha tänkt till kring pengar, mat, boende och kosmetika har turen nu kommit till kläder. Har i mitt sinne startat upp projektet "Billigt snygg". Här är tanken att jag skall fixa snygga kläder billigt. Inte att jag skall se snygg ut på ett billigt sätt. Ni förstår säkert skillnaden. Först ut i projektet är utmaningen "sy en klänning". Det började med att jag hittade en snygg gardin på loppis för 1 € (och nej jag vill inte veta var den har hängt vill ). Jag bad min kompis Tua att hjälpa mig hitta ett busenkelt mönster och så började jag sy. Men enkelt var det minsann inte. Nej, när jag klippt ut enligt storlek 36 så hängde klänningen som ett tält på mig (tyvärr tror jag inte det var jag som är ovanligt smal). Jag har sytt in och sytt in. Och sytt in.

Klänningen går bra att använda, men jag kan tror nog inte klädsömnad är något för mig ... nej nästa utmaning i projektet "Billigt snygg" blir att allt mer tänka loppis! Visst har vi alltid köpt kläder på loppis åt barnen, åtminstone så länge de var små, men till oss själva har det mest blivit nytt. Men nu skall det bli ändring på det. Och bra går det. Jag släpar hem klänningar och koftor på löpande band. För trots att de är begagnade känns de ju nya för mig. Och så intalar jag mig att loppis är precis samma sak som vintage ...

Ibland gäller det att ha bra verktyg till hands. Som vid inköp av snygga, men "nåppiga" tröjor. En varm tröja inhandlades för 2 €. Såg inte så mycket ut för världen där den hängde, men när den fått sig en omgång av "nåppmaskinen" var den jättefin. En perfekt vardagströja. Ja, för jag vill ju känna mig fin hemma också. Förra vintern var det mest långkalsonger och tjock "huppari" (munkjacka) som var min outfit, men jag blev så trött på mig själv. Så nu skall jag försöka hitta billiga, bekväma, fina och varma kläder att sväva omkring i.

Sedan det allra billigaste av allt är ju att tycka om det man redan har. Jag har bara börjat köpa kläder jag tycker väldigt mycket om (ibland misslyckas det förstås), vilket gör att jag vill ha dem år efter år efter år. Här är mitt lilla knep att inte ha fram alla kläderna hela tiden utan jag har en vår/sommar kollektion och en höst/vinter kollektion som jag byter om med i garderoben. Varje år när jag byter blir jag glad när jag får ögonen på gamla godingar. Det känns nästan som nytt varje säsong.

Projektet fortsätter. Jag har kommit så långt att jag inte känner det minsta behov av att springa i klädbutiker längre. Och det är verkligen ett bra resultat.



Stora rökaredagen

$
0
0
Idag är det dags att röka vårt kött inför julen. Vädret ger oss inte direkt någon julstämning. Regn och rusk. Rökdoften lyckas inte sprida sig över backen. Tidigare år har vi rökt fårfioler och julskinka + en liten kalkonfilé som blev helt ok. I år har vi sparat en hel kalkon till årets stora rökaredag. Det är de enda vi röker i år. Men blir den bra så har vi å andra sidan rökt kalkon så det räcker och blir över. 
Kalkonen har vi låtit ligga 2 ½ dag i saltlag. Det är alltid så knepigt det här med saltningen tycker vi. Att få den perfekta sältan. Något år har vi sprutat in salt i köttet. Det är lika svårt. Resultatet har blivit ganska ojämnt. 

Kalkonen har vi sedan gnidit in med honung och svartpeppar. Och röken? Ja, den består av enris. Vi tycker själva att det är bäddat för succé. Återkommer efter smakprovet. 



Sista minutenklapp

$
0
0
Har du slut på idéer? Behöver du i all hast en gå bort-present? Har din mamma eller svärmor redan allt de kan tänkas behöva? Har du i din släkt en otacksam jäkel som än vad du gör aldrig blir nöjd med sina presenter?

Kanske det här kunde vara något? Bröd på burk. Blanda ihop alla ingredienser i en glasburk. På ett vackert kort skriver du receptet. Burken kan du sedan "pimpa" genom att limma på en vacker etikett, klippa ett hjärta av ett vackert papper och limma på eller sätta ett vackert tyg kring burkens lock. Klart!

I burken blandar du:
3 1/4 dl vetekross
3 1/4 dl rågkross
1 ½ dl vetekli
2 ½ dl linfrö
8 ½ dl vetemjöl
1 msk matsoda
1 msk salt


På lappen skriver du:
God Jul! Här är ingredienser till två goda limpor.
Förutom burkens ingredienser
behöver du 1 ½ dl sirap och 1 l surmjölk
Blanda ihop surmjölk och matsoda och låt dra 10 minuter
Blanda i övriga ingredienser
Smörj två limpformar och häll i smeten
Grädda i 150 grader ca 80 minuter



Ett ägg tack!

$
0
0
Nu har det gått en månad sedan mårdhunden ställde till med kalabalik i hönshuset. En månad sedan tuppen dog. En månad sedan sju hönor till fick sälla sig till änglahönorna. Och en månad sedan vi fick ett endaste ägg.

Sorgens dag resulterade i att hönorna slutade värpa. Visst är det även helt naturligt att de har ett uppehåll i värpningen någon gång mellan oktober-december, men det heter sedan gammalt att man brukar se det första ägget kring midvintersolståndet. Så vi har väntat och väntat. Och väntat.

Men än behagar inget ägg dyka upp. Har de månne fått en skrämselpropp i hålet?

Nya tankar...

$
0
0
Det gick inte många dagar av julfridens sysslolöshet innan Jenk drog ut mig och bad mig säga vilka träd han skulle såga ner. Eller snarare vilka träd han inte skulle såga ner. Vårt växthus har under sommaren skuggats av en del höga träd och nu så här i juletider insåg Jenk att det absolut är bästa tiden att göra något åt det. Samtidigt började han planera för ett till växthus. Jag misstänker att det är för att a) ett nytt växthus leder till b) behovet av mera virke som i sin tur leder till c) kravet på att få hugga grova stockar i egen skog.


Men vi passar bra ihop även här för säg 'Växthus' till mig och jag svarar 'Ja!'. Tänkte för mig själv att det skulle vara intressant att ha ett kålhus, d.v.s. odla broccoli och blomkål inomhus. Slippa täcka och bekymra sig för larver och fjärilar. Undrar om det är möjligt?  Samtidigt är jag så väldigt nyfiken på Bondjäntans glädjehus -d.v.s ett växthus i växelbruk. Det ser ut som ett växthus, men på vintern fungerar det som hönshus. Hönorna går och sprätter och skiter i spånet som ibland vattnas för att syresättas. Matrester kastas till hönorna och de som de inte äter upp blandas med spånet och förmultnar. Som en kompost helt enkelt. Att det hela tiden pågår en nedbrytningsprocess i spånet leder till värme, vilket gör att höns-växthuset hålls varmt även under kallaste vinter. Sedan på försommaren släpps hönorna ut, spånet vänds och vattnas och till sist planteras tomater och andra växter direkt i spånet. Det ser ut att funka finfint.

Att vi hugger ner träd beror inte bara på vårt växthus. Nej, i ena kanten av vår tomt har vi haft en väldigt invuxen gammal åkerplätt. Någon gång i tiden tror jag att den har fungerat som potatisland. Det var många herrans år sedan. Men jag har även en rastlös svärfar som helt resolut kom hit med sin traktor och började plöja. Att en hel del hallonsnår rök med på samma gång försöker vi förtränga. Han är effektiv den där svärfar ... Odlingsplätten har vi nu haft i träda under sommaren som gått och vi tror att vi skall försöka våga oss på att så in den med någon marktäckande växt i sommar. Därför behöver vi även såga ner lite träd för att få solen att lysa på våra kommande odlingar.

Och så fick vi den dagen att gå ...


Årets som gick

$
0
0
Så har ett år blivit historia. Och man kan undra vad som egentligen hände under året som gick. På Flemmingsbacken var 2013 året när
Vi köpte mera skog. 2013 var även året när vi avverkade i egen skog och fick känna att vi både kunde bygga saker av eget virke (bräda om uthuset, lägga nytt tak, bygga bord och bänkar ...) och värma upp huset med egen ved. En speciell känsla.

Jag lärde mig att göra egen tvål. Som snabbt följdes av egen schampootvål. Tillsammans med egengjord deodorant och egen bivaxsalva som används från allt till nattcreme till borttagning av mascara har vi klivit ett stort steg bort från kemikalieträsket.


Året 2013 kommer jag själv att komma ihåg som året då jag grubblade ganska mycket. På livet. I början av året var jag ovanligt rastlös och smått nedstämd. Jag läste massor. Sedan började livsandarna vakna och tankarna flyga fritt. En del nya idéer föddes och en känsla av att jag bara skall vänta. Att det snart kommer att hända något. Att detta något kommer att ske 2014. Spännande!

Vi hade en spektakulär översvämning. För första gången i våra liv var jag tvungen att fly undan vattenmassorna. I TV fick vi även stoltsera.
Året 2013 var året då kycklingarna gjorde sin entré på Flemmingsbacken. Visst hade vi fått kycklingar redan året innan, men bara fyra stycken. Därför kändes ökningen till 30 stycken enorm. Tyvärr gick många av kycklingarna en brutal död till mötes i och med våra två besök av mårdhundar. Dessutom visade det sig finnas en hel del tuppar bland kycklingarna. Men summa summarum, förra vintern bodde 9 hönor och 1 tupp i vårt hönshus. I år huserar 15 hönor och 3 tuppar hos oss, så lite går det framåt trots våra bakslag.

Vi prövade på att "tänka stort" när det gällde odling. Ett rejält morotsland fick vi till. Och bra växte det. För tillfället ser morötterna i vår jordkällare ut att räcka långt in på våren/försommaren och de är i prima skick. Vår självhushållning tog sig härmed ett stort kliv framåt. Under sommaren som kommer skall vi absolut pröva nya grödor.

2013 har handlat mycket om kaniner. Kaninungar i mängd och massor, den första kaninslakten, kanin på tallriken, sommarkaniner till uthyrning, kanintankar och kaniner till salu. Tack och hej! Kaniner var inget för oss. Vi är glada över alla som ville ta över våra kaniner. Det kändes verkligen som att de fick ett bra hem hos er alla.

Ja, något av det största som hände under 2013 var väl att Jenk bytte sitt skrivbordsjobb till att bli biodlare. Hela våren, sommaren och hösten gick åt till att sköta bin, bygga upp bigårdarna, fixa etiketter, göra hemsida, odla drottningar, smaka på pollen, drömma, tappa honung, ordna honungskvällar och kurera bistick.

Biodlingen är definitivt en av 2013:s grejer.

Och så har vi ju byggt och renoverat en del. Ett "café", ett nytt sovrum, en port, ett nytt tak, en ny fasad och fina festrummet på uthusvinden är årets avslutade byggprojekt. Ett annat projekt har just påbörjats, men det avslöjar jag senare.
Istället för att i år utmana oss med en självförsörjningsmånad beslöt vi oss för att ta en vegetarisk månad i syfte att hitta nya vegetariska recept. Resultatet blev lyckat och idag äter vi enligt principen två dagar vegetariskt-en dag kött-två dagar vegetariskt-en dag kött.

Slutet av år 2013 gick mycket i fylleriets tecken. Jag fyllde 40 och fick några ljuslyktor, några bänkar, några bord och en festlokal av min man. Vi kan säga så här att slutet av året för mig gick åt att 40-årskrisa och för Jenk gick tiden åt till att bygga.

Och livet det gick, varje dag på Flemmingsbacken. Vad skönt med nytt år, med fler dagar och med ännu mer liv.

Tack, alla ni som följt med oss under det gångna året. Hoppas ni vill vara med oss ett år till. 



Novisens ägg

$
0
0
I förrgår när jag och äldsta dottern var ute på gården utbrast hon plötsligt -Vad är det för liv i hönshuset? Tänk om någon är där? -Nej, så låter det inte, sade jag. -Det låter mer som om de vill värpa ...

Och mycket riktigt. Den dagen fick vi ett ägg. Igår fick vi tre stycken. Och idag två. Så det är absolut på rätt väg. Några av äggen har små stänk av blod på sig och vi kan anta att det är unghönorna som krystar ut sina livs första ägg. Att äggen inte heller nödvändigtvis ligger i värpredena utan hittas på såväl golv som under sovpinnar visar på att det är små värpande noviser som vi har att göra med. Undrar om de blir förvånade när det plötsligt ploppar ut ett ägg? Vet de om vad som skall hända eller blir det mer ett förvånat 'åhå' ? Blir de stolta eller lite skamsna?

Jag undrar.

Elda ris

$
0
0

Ris skall eldas antingen direkt man har fällt trädet eller så typ ett år efteråt när det har torkat ordentligt. Redan efter några veckor har riset dragit i sig så mycket fukt att det blir väldigt, väldigt svårt att få fyr på. Eftersom vi i mellandagarna sågade ner en del träd, har de senaste dagarna gått åt till att dra och elda ris. Vi hade även några gamla synder att elda upp, ris från träd vi sågade ner ifjol.

Vi har visserligen en vän som brukar säga att organiskt material inte skall eldas upp utan åter användas i naturen och det är en tanke jag tycker om. Och visst funderade vi på att låta riset förmultna, men vi skulle inte ha orkat titta på det. Och ju mer ris vi drog och ju tommare det blev mellan stock och sten, desto lättare blev min själ. Desto ljusare kändes livet och desto rymligare kändes naturen.

Nu är jag verkligen inte insatt i feng shui-tanken. Inte det minsta. Men jag kan tänka mig att naturens egen energi fladdrar lite extra fram och tillbaka när den inte fångas av en massa dött ris. I motsats till mig. Jag fladdrade inte det minsta. När kvällarna kommit har jag kvidit inombords över min trötta lekamen. Men oj vilken skön känsla det är att ha jobbat fysiskt! Och vad bra man sover på natten! Mera fysiskt, frivilligt arbete till folket!

Överraskning

$
0
0
Nu har det knappast undgått någon att jag för någon månad sedan fyllde 40 år. I ett inlägg här på bloggen skrev jag om att jag önskade mig upplevelser. En av dem som tog mig på orden var min vän Trissan. På min födelsedag fick jag ett sms där det stod "Grattis på födelsedagen. Den 8.1 kl. 10 skall du vara påklädd och klar. Då hämtar jag dig för en överraskning". Som jag har väntat. Vad skulle vi göra? Vad skulle jag ha på mig? Eftersom Trissan är erkänd fotograf vet man aldrig om man hamnar på bild ...

Det enda jag hade fått veta var att det var inomhus och att det skulle glädja din man. Direkt såg jag framför mig någon typ av pinup-kalender. Behöver jag raka benen? var därför min följande fråga. -Nej, låt det vara.

Kl.10 satt jag därför som en ängslig pensionär och tittade ut genom fönstret. I min handväska låg en rakhyvel. I fall om. (Det vet jag i och för sig inte om pensionärer brukar ha)

I framsätet på hennes bil låg följande två saker -som en ledtråd. -Åh, skall vi slakta och stycka, frågade jag. Trissan log. Jag suckade inombords. Jag som tycker att styckning är så tråkigt. Så åkte vi iväg. 

Vi åkte hem till Trissans kök och på hennes köksbord fanns en trave med böcker. Då blev jag lite gladare. För korv hade jag aldrig gjort. Men ändå kände jag mig lite misstänksam ... jag har nämligen alltid tyckt att hemlagad korv ser lite småäcklig ut och ju köttigare korven är i affären desto sämre åtgång brukar den ha i vårt hushåll. Men nu var det dags att slänga alla förutfattade meningar. Här skulle stoppas korv!

Vi valde att göra en väldigt pepprig korv och började med att väga upp alla kryddor. Vi valde grovmalen svartpeppar, vitpeppar, chili, vitlök, muskot, ingefära och paprika. Sedan i med lite rörsocker och rätt så mycket salt. 

Grissvålen skulle skäras loss från skinnet och styckas i mindre bitar. 

Och så var det dags att mala det frusna köttet. Jag har alltid föreställt mig att korv är något man gör i samband med slakt eller vid bestämda tider typ julen, men eftersom det första man gör är att ta upp en frusen köttbit, skära den i bitar och sedan mala den i kvarn är ju köttstoppning något man kan göra i princip när som helst. Här fick jag tänka om! Vi gjorde korven på nötkött, men det går ju i princip med vilket kött som helst antar jag.

Trissan hade en riktig rejäl handdriven köttkvarn som hon fått ärva av sin mormor. Och eftersom Trissan vet att man skall stryka en nybliven 40-åring medhårs berömde hon mig för mina effektiva vevningar och mina nigningar (så måste man göra för att få in den rätta knycken märkte jag).

Vi malde köttet och svålen två gånger. Först grovt och sedan lite finare. Så skulle kryddorna i smeten och så skulle det knådas. Kallt blev det om händerna så det var tur att vi var två som kunde turas om. 

Nu kom den mindre gemytliga delen. Tarmsköljning. Vi hade naturligtvis äkta naturtarm. Eller naturligtvis och naturligtvis ... det är kanske det som är svårast med korvstoppning att få tag i bra tarmar. Men Trissan hon har sina kontakter.

Bara man inte tänkte på vad det var man höll på med gick det riktigt bra. 

Med de rätta kontakterna får man även låna sådana här grunkor. En handvevad korvstoppare i rostfritt stål. Men vi har faktiskt när jag tänker efter en korvstoppningsmojäng till vår köttkvarn så inte ens bristfälliga kontakter kan hindra mig.

Nu skulle tarmen (eller fjälstret som vi kan välja att kalla det) trädas på. Här kunde vi bara konstatera att övning ger färdighet. 

Och så började korven välla ut. Trissan vevade och jag styrde. Det ni ser uppe i högra hörnet är en svartvinbärsflaska. Först efteråt kom vi på att det även skulle vara lite vätska i korven. Ops! Det är så skönt att jobba med en annan likasinnad. Jag vet inte hur många gånger vi sade under dagen att -Så noga kan det väl inte vara? T.ex. korsvstoppningsmojängen skulle vara fyra grader när man började på. Vi kände med handen och konstaterade kallt. Det fick räcka. Och det räckte också för brabra blev det. 

Och så snurrades korvarna. 

Stolt 40-åring visar upp att hon numera även kan titulera sig korvmakerska. Visst fina? Inte alls så där färglösa och tråkiga som jag hade tänkt mig.

Jag konstaterade att en kunskap är det bästa man kan ge bort till present. Dels för att det är en upplevelse när man förvärvar kunskapen, dels för att man med ökad kunskap växer som människa och dels för att man har nytta av det resten av livet. För jag tänker absolut göra korv flera gånger. Socialt var det också och vi hann prata massor. Och skratta!

Sedan åt vi en riktig festmåltid beståendes av stekt korv, surkål med lingon, saltgurka och potatis-kålrotsmos. Till det drack vi svartvinbärssaften som vi glömt att hälla i smeten.

Och vad tyckte jag om korven? Den var så god så ni kan inte tro. I och för sig tänkte jag mer på maletköttbiff än på korv när jag åt den, men det är tänkt som en komplimang till korven. Jag är säker på att den här korven skulle gå hem hos alla i vår familj. Vi delade på korven och nu ligger det vackra, feta korvar i min frys och väntar på expertutlåtande från familjen.

En hellyckad dag! Tack Trissan!

Kallt

$
0
0
Så kom kylan. Äntligen! utbrister någon. Huj! ryser någon annan. Det har onekligen sina små tjusningar med att bo i ett gammalt hus när kylan får stockarna att knäppa. Och än är det bara början. -15 på mätaren är ju egentligen ingenting att tala om ...
Ullsockor på fötterna. Långkalsonger. Stickade tröjor. 

Morgonen börjar med att i ficklampans sken försöka utläsa hur kallt det egentligen är. Vilket rent psykologiskt sett är rätt idiotiskt. Vet man inte hur kallt det är så fryser man ofta inte lika mycket

Det eldas. Morgon och kväll. 

Överallt där det går att elda, så eldar vi. Under kalla dagar kännetecknas invånarna i gamla hus av att ovansidan på tummarna ofta bär spår av sot. Ett resultat av att papper och ved skjuts in i vedspisen. 

Varm honung i mängd och massor. Eventuella förkylningar skall motas i grind och kroppar skall värmas inifrån. 

Vattnet fryser och värmeblåsare surrar här och där. Lyckan när det återigen fräser och spottar ur kranen brukar vara stor.

Vardag. 

Pastamaskin

$
0
0
Jag funderar på en pastamaskin. Visst låter det lite mysigt att göra egen pasta? Men vete tusan om man skulle använda den? Onödigt att köpa en maskin som inte används. Och ekologisk pasta är ju inte så dyr. Och bekvämt är det också. Men ändå? En pastamaskin. Suck!

Är det någon av er som har en pastamaskin? Använder ni den? Gör den er glad?

Boktipset: Den magiska gnistan

$
0
0
Denna gång tänker jag berätta om en bok som jag har läst den senaste månaden. Nämligen boken Den magiska gnistan av Kajsa Ingemarsson

Jag är inte långsam att läsa och inte är boken heller ovanligt tjock, men för mig tog det väldigt länge att komma igenom den. Det här är en bok som du inte läser direkt från pärm till pärm. Nej, du läser några sidor och så lägger du den ifrån dig. Av två anledningar. 1) Du har läst något som du vill fundera över 2) Du blir irriterad för att texten tog upp samma sak som du läste några kapitel tidigare.

Tyckte jag boken var bra? Nja, som sagt den är rätt så tjatig. Den använder även ord och uttryck som jag har lite svårt för. Typ, 'universums samlade kapacitet', 'din inre vägledning' och liknande. För mig handlade det mer om att läsa mina tankar på ett annat språk. För mycket av det som jag tror på kommer fram i boken, men med helt andra begrepp och tankevärldar. Och det var lite kul att känna igen sig faktiskt.

Så det var inte en bok som jag vill äga, inte heller som jag vill läsa på nytt, inte en bok som jag direkt rekommenderar vidare, men ändå... den hade sina guldkorn. Och jag tror att det är en bok där var och en av läsarna hittar sina egna guldkorn. Och de guldkorn jag hittade, ja de har jag funderat jättemycket på. Och de tror jag kommer att finnas i min öken under hela mitt liv. Och det är ju något stort i sig.

Det var främst tre saker som jag tar med mig:

1) Ordet 'Livsupplevelse'
Jag tyckte det här var ett så fint ord. Jag hoppas verkligen att jag med alla sinnen får uppleva mitt eget liv. Med allt vad det kan innebära. Att jag vågar gå alla vägar och att jag känner att jag lever fullt ut.

2) Den berömda skådespelerskan
Boken berättar en berättelse om en känd skådespelerska som medverkar i en teaterpjäs som floppar. Publiktillströmningen är verkligen inte stor och många är besvikna på den uteblivna framgången. Men inte skådespelerskan. Bottennappet påverkar inte hennes självkänsla utan hon konstaterar att allt i livet inte är menat att vara stora succéer. Ibland är det bara en enda människa som behöver få höra, läsa eller uppleva något för att det skall vara värt det. Framgång mäts inte i antal frälsta själar utan i förmågan att stundtals nå en enskild individ.

Och det gjorde mig så lugn. För visst är det så att man lätt dras med. Man vill sälja MÅNGA böcker, man vill ha MÅNGA bloggläsare, man vill att MÅNGA kommer och lyssnar på mina föreläsningar, man vill ha MÅNGA vänner ... men sist och slutligen för att göra skillnad, för att det skall ha en betydelse ur ett större perspektiv så behöver man inte tänka så. Huvudsaken är att det som skall ske faktiskt sker.

3) Maslows sjätte behov
När jag skrev studenten, minns jag att en fråga i realprovet var att behandla Maslows behovshierarki. Sedan dess har den dykt upp ett flertal gånger under min studietid och i mina jobb. Den är hårdnackad den där modellen. Verkligen. För något år sedan pratade jag med en god vän om att det som jag så länge eftersträvat -få sitta med i olika styrelser, arbetsgrupper och beslutsorgan, att få ses som någon som hade en åsikt och som fick vara med och besluta, som fick vara med och leka - inte längre kändes viktigt. Att jag allt mera ofta tackade nej, drog mig ur. Ville göra annat. Hon drog parallellen till Maslows behovshierarki när hon sade att -Maria, det är för att det fjärde behovet 'uppskattning'är tillfredsställt. Nu jobbar du för fullt på det sista behovet -att förverkliga dig själv. Och kanske är det så. Att jag sagt upp mig, skapat mitt eget jobb, mitt eget liv, bestämt att jag bara gör sådant som är kul just precis är uttryck för att jag förverkligar mig själv. Och sen ... vad händer då? Då är ju behoven slut.

Därför tyckte jag det var så intressant att läsa Ingemarssons tankar kring ett sjätte behov -Behovet av att nå sin andliga potential. Ett behov som enligt henne förr eller senare gör sig påmint när man rör sig uppför trappan. Och kanske är det så. Att man när man sitter där och fick det man ville ha börjar fundera på vilken betydelse allt det här har ur ett större perspektiv. Att man börjar se sig om efter helheten. Vad är min roll? Jag väntar med spänning!

Är det någon av er som läst boken? Vad tyckte ni?

Honey moon

$
0
0
Vet ni varför smekmånad heter Honey moon på engelska? Jo, för att tidigare gav man det nygifta paret en kruka med honung. Av denna honung skulle de varje dag äta en sked. Honungen räckte ungefär en månad. En månad full med tjola-hopp-san-sa.

Vickis pastarecept!

$
0
0
Här kommer receptet på pasta som Vicki nämnde i en kommentar! Vill passa på att tacka henne även så här "offentligt" : )

PASTADEG

Ingredienser

3 ägg
3 dl durumvete
2 msk olivolja
1 tsk salt

Gör så här

Blanda alla torra ingredienser i en stor bunke. Gör en grop i mitten av mjölet och knäck äggen där i. Häll i olivoljan. Blanda ihop med en trägaffel till allt är blandat.
Knåda rejält på mjölat (durumvete) bakbord i 10 minuter för hand så att degen känns elastisk och smidig.

Vira in den i plastfolie och låt vila i kylen i minst en timme.

Ta upp degen på mkt lätt mjölat bakbord igen och knåda den ca 5 minuter så att den blir varm och mer elastisk.

Dela degen i två delar och kavla på mkt lätt mjölat bakbord den till ca 1,5 mm tjocklek. Jag använder inget mjöl till kavlingen – det brukar inte behövas.

Skär ut plattor till lasagne och lägg på en handduk om du inte använder den genast.

Till ravioli gör man två plattor varav den ena skall vara lite större än den andra. Lägg små högar av ravioli”smeten” på ena plattan. Pensla med äggvita mellan ”högarna”. Lägg andra plattan ovanpå och tryck till mellan ”högarna” och skär eller sporra ut dem. Tryck till alla sidorna med gaffel så att det blir ordentligt tätt. Koka några åt gången.


Bandpasta: Antingen kan man skära ut strimlor från plattorna eller dofta över lätt med mjöl och rulla ihop mycket löst och skiva så att det blir strimlor. Häng upp dem över kvastskaft att torka om du inte använder dem färska. 

Maria testar: Djuptöjning

$
0
0
Under året som kommer har jag lovat mig själv att prova på olika saker som jag tror kan vara bra för min hälsa. Först ut är djuptöjning.
De senaste åren har jag märkt att jag blivit allt styvare och stelare. Avundsjukt ser jag på barnen som böjer sina kroppar än hit och än dit. När mina ögon föll på en kurs i djuptöjning tänkte jag att jag borde ge det en chans, trots att (hittills) inte har sett det som min grej. Jag gillar ju fart och fläkt. Blir man inte svettig känns det som bortkastad tid. Att lägga sig ner en och en halv timme i sträck är bäddat för pirr i benen och fladdrande ögonlock ...

I annonsen stod det att man skulle ta med kuddar, filtar och liggunderlag. Här har jag packat ner vad jag tror mig behöva, d.v.s. filt, liggunderlag och kudde. När jag steg in i gymnastiksalen låg det redan flera kvinnor uppradade -Oj, vad många kuddar ni har, kunde jag inte låta bli att utbrista. För det var kuddar och det var kaffepaket och det var filtar och långa rep. Sedan efter en stund så steg vår lärare in i rummet. Hon var klädd i en velourdräkt och hade en stickad basker på sig under hela passet. Fnissade lite inombords.

Så började vi på. Det första hon sade var att vi skulle slappna av. Bara så där. Och jag kom på att jag inte ens riktigt visste hur man slappnade av. Bara så där. Alla andra låg och blundade och jag bara låg och smygtittade runt mig. Till sist lekte jag att jag slappnade av. Bara så där. Så skulle vi känna in vad vår kropp ville ha just idag. Min kropp uppförde sig så bra så det gjorde inte ont någonstans. Kanske den ville gå hem?

Rörelserna (töjningarna) vi gjorde var inte svåra, men visst kändes de. Det som är lite speciellt med djuptöjning är att man skall göra det med en kall kropp. Alltså man skall inte värma upp innan. För värmer man upp (som t.ex. när man springer) före töjningen så töjer man mest musklerna, men det vi är ute efter är att komma ner ända till leder och bindvävnad. Därför kall kropp. Och så håller man kvar varje töjning i tre minuter.

Det som kändes väldigt befriande var när vår ledare berättade att många deltagare brukade fråga var den och den töjningen skall kännas, men att det inte finns något rätt svar på den frågan. Det känns på olika ställen på olika människor beroende på var ens kropp behöver töjas. Och visst kändes det. Som ett resultat av att jag springer är jag ganska spänd i baken (inte väderspänningar) och än vad jag töjde så kändes det i baken.  Det finns två regler i djuptöjning 1) Varje töjning måste kännas någonstans 2) Ingen töjning får göra ont. Och det var här jag fick problem ... för var går gränsen mellan att tänja på djupet och att det gör ont. För rätt så ont gjorde det ju, men jag är liksom uppväxt med att klart det måst kännas om det skall vara någon nytta. Så här är jag lite osäker faktiskt.

Men resultatet? Ja, redan första töjningen gjorde att jag trodde att jag skulle få ryggskott. Det bara drog längs ryggen. Men det gick snabbt över och jag kände direkt att jag behärskade det här. 1 ½ timme gick också förvånansvärt snabbt trots den tröga avslappningsmusiken med mjuka indianrop och vattendroppar. Efteråt kändes det skönt i kroppen och inatt har jag sovit som en stock. I morse hade jag inte ens stela axlar som jag brukar ha utan jag sträckte på mig i sängen, det knakade lite skönt och så var jag fit for fight.

Djuptöjning = 4 hjärtslag av 5 (Vilket är tur eftersom kursen är på 10 gånger. Jag måste ju ge ett annat betyg om jag tänker dö av tristess om några gånger). Vet inte riktigt vad som skulle ha behövts för det sista hjärtslaget. Kanske lite mera glamour, lite bättre musik eller åtminstone lite svett. Ett stort plus är att det var så enkelt att lära sig rörelserna att jag åtminstone i teorin lätt kan göra det hemma eller lära det vidare till min (ha ha) ännu stelare man.

Bananplättar

$
0
0
Har du skruttiga bananer hemma?
Sådana där bruna böjelser som ingen längre känner för att äta?

Då kan du göra bananplättar! Perfekt till efterrätt eller mellanmål. Till fem personer mosade jag tre bananer och blandade i fem ägg. Mer än så behövs inte.
Viewing all 724 articles
Browse latest View live