Är det här självhushållning? -ny bloggserie!

Ibland känner jag mig som en stor bluff. En självhushållningsbluff. Trots att jag försöker vara noga med att visa upp en sanningsenlig bild av vad vi på självhushållningsfronten gör och vad vi inte gör så känner jag ibland att det målas upp en väldigt idyllisk bild av oss som ultimata självhushållare. En bild som jag inte alltid orkar leva upp till.

Ibland tar det sig uttryck i att jag märker att personer funderar till lite extra när de bjuder mig på hemlagad mat. -Vi försökte tänka oss in i vad ni äter. Och jag bara ... -öh, vi äter nog helt normalt.
-Men ni är ju självhushållare! -Ja, men ibland är vi inte sugna på morötter så då äter vi pizza. Och då ser personen direkt framför sig en egenbakad pizza med egentillverkad tomatsås, oregano ur trädgårdslandet, uthusodlade ostronskivlingar och ost från affären (tyvärr förstördes bilden där). Men vet ni, inte orkar vi hålla på så. Pizza köps från pizzerian!

Jag tror att självhushållningens största fara är självhushållningen själv, eller snarare bilden av självhushållning. Att självhushållning är något präktigt, enbart för inbitna självhushållningshardcore människor med mycket tid, lite pengar och rätta värderingar. För när man visar upp självhushållningen på ett sådant sätt tror jag att många inte känner igen sig och inte får känslan av att självhushållning är något för dem.

Men självhushållning kan vara så mycket. För mig är självhushållningen en inställning till livet. Om det sedan innebär att ens liv för tillfället ser ut så att man bara hinner eller orkar vara självhushållande på basilika eller tvål är det mer än okej. Allt du gör är på plussidan och allt stort har någon gång varit litet. Så fram för en bred tolkning av självhushållning!

Först ut i min serie "Är det här självhushållning"är konceptet byteshandel