Telefonen går varm. Det plingar till på FB. Brorsan ringer från Dubai för att höra vad som har hänt.
Mitt e-post konto har blivit kapat inatt. Och nu sitter någon och sänder ut mejl till alla jag känner (och inte känner verkar det som) om att jag är i Edinburgh och behöver pengar. Själv sitter (eller satt) jag på polisstationen och gör mitt livs första brottsanmälan.
I morse öppnade jag mejlen och allt var som vanligt. Det plingade till i FB och Andreas skickade ett meddelande att han fått ett väldigt konstigt mejl av mig och att jag genast skulle byta lösenord. Det gjorde jag och när jag näst gång öppnade min mejl var den på arabiska. Jag trodde jag skulle bryta ihop. Efter en stund fick jag utseendet någorlunda under kontroll, men då märkte jag till min förfäran att alla mina mejl i inboxen hade raderats. ALLA! Alla jobbkontakter jag har haft under tre år är borta. Så väntar du på mejl från mig, men aldrig får något svar kan du väl sända det på nytt?
Och så började telefonen ringa. Eftersom en mängd telefonnummer även raderats ur telefonen (jävla smartphone) så var det mest en massa okända nummer som ringde. Alla har jag inte haft möjlighet att svara på, men tack för att ni ringde! Till dig som ringde till min son och bad mig ringa upp kan jag skriva att jag inte har din nummer. Min son tänkte att den telefonnummern har han ju kvar i telefonen och det har han - tillsammans med en mängd andra telefonnummer ...
Jag ringde till banken för att kolla att mina pengar inte var i fara. Mina kära, kära pengar. Och så åkte jag till polisen för att göra en brottsanmälan. Helt enkelt för att berätta att efter det här är jag inte längre ansvarig för allt vad som kan tänkas hända i mitt namn. Det var också skönt att höra att polisen sade att hädanefter kan jag hänvisa personer direkt till dem, om min kontokapning har lett till problem för dem. På polisen hjälpte de mig även att se till att mitt konto inte längre var kapat. Kaparna hade nämligen öppnat en ny e-postadress i mitt namn, som de styrde all min e-posttrafik till. Tack polisen! De trodde dock att chanserna var ganska små att jag skulle få tillbaka min e-post.
Så hur hände det? Själv tror jag att det hände så här. Igår kväll fick jag ett e-postmeddelande från Google att mejlprogrammet hade uppdaterats och att jag var tvungen att logga in på nytt för att alla inställningar skulle börja fungera korrekt. Jag var faktiskt lite misstänksam (jag är misstänksam av min natur) och kollade noga, noga, men allt såg så vanligt ut. Så jag loggade in. Inatt kapades mitt konto. Det är lätt att vara efterklok. På polisen sade de att det även kan hända när man surfar över ett öppet nätverk, t.ex. via telefon. Det har jag ju också gjort många gånger, t.ex. på flygplatser, i bussar.
Så nu sitter jag här och är tacksam för alla som har hört av sig och ledsen över alla mina förlorade mejl. Det är hemskt att känna hur utsatt man egentligen är. Fast ganska skönt att öppna mejlen och ha 0 olästa mejl. Jag har så länge tänkt att jag borde minska antalet mejl i min inkorg. Nu har någon annan gjort det åt mig.
Mitt e-post konto har blivit kapat inatt. Och nu sitter någon och sänder ut mejl till alla jag känner (och inte känner verkar det som) om att jag är i Edinburgh och behöver pengar. Själv sitter (eller satt) jag på polisstationen och gör mitt livs första brottsanmälan.
I morse öppnade jag mejlen och allt var som vanligt. Det plingade till i FB och Andreas skickade ett meddelande att han fått ett väldigt konstigt mejl av mig och att jag genast skulle byta lösenord. Det gjorde jag och när jag näst gång öppnade min mejl var den på arabiska. Jag trodde jag skulle bryta ihop. Efter en stund fick jag utseendet någorlunda under kontroll, men då märkte jag till min förfäran att alla mina mejl i inboxen hade raderats. ALLA! Alla jobbkontakter jag har haft under tre år är borta. Så väntar du på mejl från mig, men aldrig får något svar kan du väl sända det på nytt?
Och så började telefonen ringa. Eftersom en mängd telefonnummer även raderats ur telefonen (jävla smartphone) så var det mest en massa okända nummer som ringde. Alla har jag inte haft möjlighet att svara på, men tack för att ni ringde! Till dig som ringde till min son och bad mig ringa upp kan jag skriva att jag inte har din nummer. Min son tänkte att den telefonnummern har han ju kvar i telefonen och det har han - tillsammans med en mängd andra telefonnummer ...
Jag ringde till banken för att kolla att mina pengar inte var i fara. Mina kära, kära pengar. Och så åkte jag till polisen för att göra en brottsanmälan. Helt enkelt för att berätta att efter det här är jag inte längre ansvarig för allt vad som kan tänkas hända i mitt namn. Det var också skönt att höra att polisen sade att hädanefter kan jag hänvisa personer direkt till dem, om min kontokapning har lett till problem för dem. På polisen hjälpte de mig även att se till att mitt konto inte längre var kapat. Kaparna hade nämligen öppnat en ny e-postadress i mitt namn, som de styrde all min e-posttrafik till. Tack polisen! De trodde dock att chanserna var ganska små att jag skulle få tillbaka min e-post.
Så hur hände det? Själv tror jag att det hände så här. Igår kväll fick jag ett e-postmeddelande från Google att mejlprogrammet hade uppdaterats och att jag var tvungen att logga in på nytt för att alla inställningar skulle börja fungera korrekt. Jag var faktiskt lite misstänksam (jag är misstänksam av min natur) och kollade noga, noga, men allt såg så vanligt ut. Så jag loggade in. Inatt kapades mitt konto. Det är lätt att vara efterklok. På polisen sade de att det även kan hända när man surfar över ett öppet nätverk, t.ex. via telefon. Det har jag ju också gjort många gånger, t.ex. på flygplatser, i bussar.
Så nu sitter jag här och är tacksam för alla som har hört av sig och ledsen över alla mina förlorade mejl. Det är hemskt att känna hur utsatt man egentligen är. Fast ganska skönt att öppna mejlen och ha 0 olästa mejl. Jag har så länge tänkt att jag borde minska antalet mejl i min inkorg. Nu har någon annan gjort det åt mig.